Finns det något vackrare?

Har under en tid lyssnat mycket intensivt på vår svenska rock-stolthet Kent. Och min fråga är helt enkelt, hur kan man skriva musik som är mer genialisk än det här? Det gör mig nästan förbannad över att inte jag har lyckats skriva alla dom där texterna innan dom hann det!

Det som är ännu konstigare är hur man (jag) kan bli lycklig över denna rellativt deppiga musik, men det är som jag skrev innan någon härlig magisk mix mellan tragedi, maximal lycka och drömmar. Kanske är det bara en ärlig beskrivninga av livet. Livet kanske inte är som en romantisk Hollywood-film med happily ever after..


Kent - Rosor & Palmblad

Väntan, alltid denna väntan
Från vitt till grått till svart
Detta år var svart
Och liljorna faller från ett fönster i Västerås i natt
Jag hör ditt skratt

Över plymerna, palmbladen och korsen
Som skallrar där i vinden, som lät som hesa röster
Från dom som gör reklamen, jagar zombies upp ur graven
Ge mig nåt som känns

Längtan, alltid denna längtan, härifrån långt bort
Långt, långt bort
Och rosorna fäller alla kronblad igen
som grät dom blod, för att livet är så kort

Och människor i de låsta tysta husen
Gläntar på gardinen och stirrar ut på gatan
Med ögon som är rädda, för allting som kan hända
Fast det redan hänt