En go känsla!
Idag när jag åkte hem från jobbet fick jag se en rätt så rolig syn längs vägen.
En fet Porsche hade stannat vid vägkanten och när jag tittade upp mot slänten stod en kille med byxorna nere och pinkade!
Jag brast ut ett elakt skratt i stil med MOAHAHA! Och utbrast: A nice car will not fulfill ALL your needs!
Det är alltid så jäkla gött att trycka dit någon som verkar lite bättre. För jag är ju bäst?!

Melankoli
Finns det något vackrare?
Har under en tid lyssnat mycket intensivt på vår svenska rock-stolthet Kent. Och min fråga är helt enkelt, hur kan man skriva musik som är mer genialisk än det här? Det gör mig nästan förbannad över att inte jag har lyckats skriva alla dom där texterna innan dom hann det!
Det som är ännu konstigare är hur man (jag) kan bli lycklig över denna rellativt deppiga musik, men det är som jag skrev innan någon härlig magisk mix mellan tragedi, maximal lycka och drömmar. Kanske är det bara en ärlig beskrivninga av livet. Livet kanske inte är som en romantisk Hollywood-film med happily ever after..
Kent - Rosor & Palmblad
Väntan, alltid denna väntan
Från vitt till grått till svart
Detta år var svart
Och liljorna faller från ett fönster i Västerås i natt
Jag hör ditt skratt
Över plymerna, palmbladen och korsen
Som skallrar där i vinden, som lät som hesa röster
Från dom som gör reklamen, jagar zombies upp ur graven
Ge mig nåt som känns
Längtan, alltid denna längtan, härifrån långt bort
Långt, långt bort
Och rosorna fäller alla kronblad igen
som grät dom blod, för att livet är så kort
Och människor i de låsta tysta husen
Gläntar på gardinen och stirrar ut på gatan
Med ögon som är rädda, för allting som kan hända
Fast det redan hänt

Orala tankar
Jag har kommit på mig själv.. Eller kommit på och kommit på. Jag har fått höra att jag är ganska bra på att prata högt med mig själv. Något som jag oftast inte ens är medveten om att jag gör! Det kan vara saker som:
Nu ska vi se
Men om jag gör så här då?
Vad gör han, tror du att du äger vägen eller?
Så! Nu blir det bra!
Några exempel av allt som kan tänkas dyka upp ur min mun.
Måttet blev dock rågat när jag gick ute i kylan i dag och utbrast högt: usch vilket jävla skitväder det är, fy fan man håller ju nästan på att blåsa bort!
I samma stund som jag beklagat mig i ursligt vredesmod kliver en man ur en bil och tittar förvånat på mig. Det enda jag kunde göra var att slänga på ett leende och utbrista: Tjena! Med överdriven Eve-pondus.
Nu ska jag fortsätta att prata med Per Moberg på tv här, hur gör han för att laga så god mat egentligen frågar jag min högt för mig själv..

Min egna säng
Ne mamma, det är inte alls trångt.. Du ser ju hur mycket plats jag har. Boxen sprack visst bara lite men det är det väl ingen som tänker på! Det är så gosigt så!

Jobba, sova, äta, skita - DÖ!

Superdupermegahelg!
Vilken helg det kommer att bli! Är hur exalterad som helst! Många roliga saker på g! En tripp till Götet! Träffa mamma syrran och Erik! Sen ska vi på spårvagnssafari och räkna måsskitar på Götaplatsen!
Mamma har lovat skink- och ostpaj! Mums, hon vill väl se till att jag får lite riktig mat i mig! Emme- pemme har lovat en helgrym partylördag med äkta svensk fyllemat ala kebab house!
Vilket fall ska det bli helgrymt och mysigt.
Från ett platt Skaraborg till ett backigt Högsbo över en helg.
Eve har talat.. Over and out!

Inge napp!
Hörde precis en gammal låt som jag vet var en av mina favoritlåtar när jag var liten. Jag var lite sådär exalterad när jag hörde att det var den, men jag blev så grymt besviken! Den är ju skit! Vilken jäkla text, jag fattar ingenting. Den är ju helt olågisk! Eller är det jag som misstar mig? Bedöm själva...

Lite rädd!
Jag tror att jag är en av många som uppfattar många som bra, roliga, snygga och perfekta men klankar ner på sig själva så mycket. Man tar sig aldrig tid att tänka en tanke åt att man kanske själv är duktig eller bra på något.
Jag blir ofta osäker och känner mig dum över saker. Vad ska man egentligen göra åt det?
Blir man någonsin nöjd? Jag såg ett Tv-program häromdagen om en tjej som blev lycklig av att förstora brösten, hon har nu världens största bröst, men jag kan ju se att det inte är hälsosamt. Vad gör man inte för lyckan? Men till vilka gränser? Vissa sägs bli lyckliga av pengar, men är det verkligen sant?
Många säger att man skall vara sig själv för att bli omtyckt. Men med så många normer det finns idag undrar jag om det verkligen stämmer.. Tydligen måste man vara som alla andra annars är man udda och det anses inte normalt det heller.. så hur ska man då vara?
Självklart har jag inga svar, annars vore jag väl oraklet självt. Men jag kan påstå att det är ett intressant ämne och att det här vinet smakar för jäkla gött!

Nordstan
Jag blev så oerhört berörd, inte bara för att jag själv är uppvuxen i Göteborg och har haft Nordstan som vanligt shoppingcenter. Men också för att jag har sett de här människorna. Genom alla år har det varit ungefär samma sak. Går man till Nordstan får man också missären. Människor som av olika anledningar spenderar mycket tid där. Nu har man fått mer insikt i hur de faktiskt har det, att några av dem faktiskt inte har något hem. Vissa "bor" faktiskt i de utrymmen som vi andra så snabbt bara rusar igenom med stressad blick.
Jag ska inte sticka under stolen med att säga att inte jag har tänkt, "skulle man ge pengar åt de där på bänken så går de väl bara och handlar sprit" men jag tror att många glömmer bort att de är människor precis som oss och också har ambitioner och drömmar. Det är nog ingen som har valt att hamna där i bottenskicktet.
Det som gör mig mest ledsen är att det är så många som har haft ett så bra liv men som sedan har hamnat fel.
Jag vet att det jag skriver inte är någon hjälp till de tusentals personer i Sverige som bor på gatan, men det kanske kan ge en liten hint om problemet. Vi skänker miljoner till välgörenhet men vi ger knappt någon hjälp till dem som lever i missär i Sverige. Det tycker jag är konstigt.
När man tittar på serien får jag ilska inom mig. När man ser Nordstans VD som går hem för att fira jul, han har det så gött och och tjänar förmodligen hur mycket pengar som helst. Han verkar ju för f-n bara kolla lite siffror och så att alla andra sköter sig. Visst jag säger inte att det inte är ett jobb. Men de som säger att det inte finns klasskillnader i Sverige har ju helt fel!
Jag gillar killen som städar på Scanic hotell och som de också visar i serien. Han säger en sak som jag tycker är det så jäkla bra. "Statsministern jobbar och det gör jag med, på så vis är vi lika bra".
Nu har jag själv flytt/flyttat från Götet. Men det är så konstigt hur mycket jag än säger att jag är glad att slippa allt vad folkmassor som i Nordstan heter, eller trånga spårvagnar där folk springer hej vilt på gatorna så kan jag ändå inte låta bli att älska det. Det är något bitterljuvt över det hela. Fullisar som sitter längst bak och skrölar på sista bussen hem eller köer på E6:an. Skriket från sjuans spårvagn när den är på väg upp för Sahlgrenska-backen. Det finns bara några få ord: Det är är svårare att hata det än att älska det!

Jobbdag!
Idag har jag gjort första dagen "ensam" på jobbet. Det gick ju ganska bra! Bara man försöker så kan det ju inte vara dåligt.
Jag är så glad åt mitt jobb! Bara jag kommer in i det så kommer det bli ännu bättre.
Är rätt nöjd med dagen i övrigt, skrev klart mitt examensarbete för skolan idag så nu är det bara redovisningen att tänka på också. Sedan är jag examinerad!
Tänk vad tiden har gått fort. Ett och ett halvt år har bara flugit förbi!
Nu lungnar jag ner nerverna med lite Phil Collins och Commodores. Mysigt, snart blir det sängen för en ny dag väntar i morgon. Då blir det jobb och bröllop inte för mig dock. På torsdag blir det att åka till Götet för klassresa till Helsingfors! KUL!!
Ha en bra kväll kompisar!!
GÖTET STILL IN MY HEART!!!!