Jag har kommit på mig själv.. Eller kommit på och kommit på. Jag har fått höra att jag är ganska bra på att prata högt med mig själv. Något som jag oftast inte ens är medveten om att jag gör! Det kan vara saker som:

Nu ska vi se

Men om jag gör så här då?

Vad gör han, tror du att du äger vägen eller?

Så! Nu blir det bra!


Några exempel av allt som kan tänkas dyka upp ur min mun.

Måttet blev dock rågat när jag gick ute i kylan i dag och utbrast högt: usch vilket jävla skitväder det är, fy fan man håller ju nästan på att blåsa bort!
I samma stund som jag beklagat mig i ursligt vredesmod kliver en man ur en bil och tittar förvånat på mig. Det enda jag kunde göra var att slänga på ett leende och utbrista: Tjena! Med överdriven Eve-pondus.

Nu ska jag fortsätta att prata med Per Moberg på tv här, hur gör han för att laga så god mat egentligen frågar jag min högt för mig själv..