Kommer upp i tö.. Ja, den har man ju hört! Men jag trodde det gällde små söta ting som små vitsippor, kanske lite gamla löv, lite fågelfrö eller annat lite fint. Men NEJ! Det enda som dyker upp ur töandet är stora feta bajskorvar som slingrar sig överalt längs gåbanan! Det verkar som att vintern och snön är en enda stor fristad för många hundägare. "Det man inte ser har man inte ont av" Daha.. Men när dom kommer fram igen är det inte lika kul. Man brukar ju säga: "Ät inte den gula snön" Jag skulle vilja säga "Ät inte snön alls!" Man vet ju inte längre vad som gömmer sig i den!

Vi kör en klassiker på det! En låt om någat i alla fall jag trodde var sanning!

Jaw ealsker smorgastarta! Mr wrong says. Mr right says: Utmearkt smeag, kan jeag fha recieptet?

Nog med Hipp Hipp associationer!

Ja i helgen gjorde jag en smörgåstårta eftersom Patrick fyllde år! Ja det var en riktig feststämning hos alla familjemedlemmarna. Helt plötsligt var hela diskbänken fylld med: Majonäs, katt, kräftost, katt, katt räkor, katt, en räka mindre, katt som gluffsar, landgångsbröd, katt som slickar i sig majonäs, ägg, katt som schasas ner från diskbänk, kletig tonfisk, katt som klättrar på byxben, en matte som blir galen och slänger åt gluffsgluffsarna 5 räkor på köksgolvet för att slippa klängandet och för att få jobba ifred!

  
En av de farliga gluffsgluffsarna!

Resultatet blev tillslut bra. Och hederspersonen var nöjd och glad! Det var väl för väl!

Jag känner just nu en oerhörd längtan efter våren, allt med lite färg ger än lyckokänslor. Man skulle ju vilja ta en resa till något varmare ställe för att få slippa snö och slask ett tag, ja eller helt och hållet för alltid! I dag blir det väl att kämpa på med vardagslivet, skriva, skriva, skriva! Allt som har med skolarbete att göra.

Jag sitter just nu och njuter utav dessa vackra tulpaner som jag hoppas drar mig lite närmare våren!

Ja, jag har verkligen ont! Om man verkligen blir vis av en sne tand som långsamt plågar en till döds så skulle jag gärna vilja höra någon säga det nu! Min ena visdomstand på nedervåningen anser tydligen att det är dags att titta fram. Det anser inte jag, jag har aldrig behövt den innan. Varför, varför, varför??? Jag funderar seriöst på att låta mig själv klanta till det och stampa mig själv på stortån bara för att förflytta smärtan ett tag!

Men jag ska väl inte klaga, min mysling köpte helt utan att jag bett om det ett stort paket med Alvedon. Det hade han med sig när han kom hem från jobbet idag. Det enda jag undrar nu är om det verkligen var en oerhört fin gest eller bara ett sätt att få slut på gnällandet?! Vad vet jag? Möjligtvis en kombination?

From now on, I'm high on Alvedon!