I morse vaknade jag upp till en underbar dag! Jag kännde direkt att det var hög tid att gå ut och sola på en härlig filt på en mysig plats. På med bikinin och solkrämen! Allt var packat i min nya fina väska. Bok, filt, vatten och mobil med headset så att jag kunde lyssna på radio. Ja allt var klart för en perfekt solstund. Nu var bara frågan var jag skulle gå? jag kom liksom på att jag inte vet några ställen som var bra att sola på, det ska ju inte vara för mycket uppsyn tycker jag. Men jag tog på mig mina flip-flops och vandrade ut. Jag gick.. och gick lite till. Jag gick längre för att hitta en perfekt plats, men icke! Överallt där det kunde har varit en bra plats var det antingen skugga eller tre meter högt gräs. Jäkla landet! Ett tag övervägde jag att lägga mig på den finaste gräsmatta man kan tänka sig, men självklart tillhörde den en man som var i full färd med att rensa i sin redan perfekta rabatt i sin trädgård vid sin exemplariska villa! Typiskt! Nej, så det slutade med att jag gick in på en liten stig som går tvärs igenom skogen, kanske om man har tur kan finna en liten glänta! Det jag fann var en översvämmad stig med lermodd. För trött för att gå tillbaka tog jag ett steg frammåt. Klaffs! Min ena flip-flopp sjönk ner i leran och så gjorde min fot. Hopp.. nu var det ju redan för sent så det var bara att klaffsa vidare. Till slut kunde jag se slutet på den leriga stigen och ut kom jag.. vid mitt eget hus! Det slutade alltså med att jag hamnade femtio meter utanför mitt eget hus när jag irrat runt i över en timme!

Men jag ville inte ge upp min solchans, så min mysiga solplats blev det här:


Very nice!

När jag hade lagt mig tillrätta brevid vad som ser ut som ett grustag, kunde jag äntligen njuta av solens varma strålar.. i ungefär fem sekunder! Sedan kom en samhalls-kille med en gräsklippare i högsta hugg! Visserligen slapp jag att flytta på mig men att ha någon som klipper gräs runt en  när man försöker sola i bikini känns inte så bra. Därför fick jag avbryta mitt solande i ytterligare en halvtimme. När han  väl gått vidare till andra gräsmattor såg jag min chans. Jag drog av mig linnet igen, med ett litet hopp om att få lite färg på magen, lade jag mig ner och blundade. Jag låg sådär en liten stund tills att jag kände att någonting landade på mig, vad nu då? Tänkte jag tills jag fick se vad det var. I min navel hade det landat en äcklig brun mördarsnigel! Wrrrrraaaaaaa! Skrek jag så att Samhallskillen och alla grannar stannade upp i ren förskräckelse! Jag försökte förtvivlat att borsta bord den, men var för rädd för att peta på den. Ett tag undrade jag vilket som var värst, att låta den sitta kvar eller att peta på den?! Därför tog jag ett stadigt tag om min redan leriga toffel och välte bort den i gräset. Där låg den sedan och grillades upp i solen tills att den var en liten brun klump. Ush, jag får fortfarande rysningar!

Sedan blev det ärligt talat inte så mycket med solningen, jag var för nervös över allt äckligt som kunde finnas runt omkring mig. Fy, jag kommer aldrig att välja den platsen igen, synd för det finns ju ingen annan plats. Huhu, jag saknar ruddalen och andra sidan gatan! (Mina barndomsställen har en särskilld plats i mitt hjärta).