Får man vara förbannad?
Jag kommer ihåg att jag skrev i ett tidigare inlägg att det här skulle bli ett nytt friskt och fantstiskt år! Men för att summera när nästan ett halvår har gått av 2010 kan jag inte påstå att det känns så. Jag kan faktiskt inte komma på någonting direkt bra eller roligt som har hänt mig det här året än sålänge.
Förra året tycker jag att det var mitt svarta år, förutom att jag tog körkort som jag självklart är otroligt stolt över. Men annars var det rent ut sagt skit.
Detta året har inte heller börjat med en klackspark direkt. Först hade jag tänkt att ha glimten i ögat i det här inlägget som jag alltid försöker ha i mina texter, men just nu känner jag att jag inte riktigt klarar av det. Ja, jag känner mig nog lite ledsen. Och saken är den att jag faktiskt inte vet vad som kan få mig att må bättre. Jag har liksom försökt..länge.
Jag känner mig besviken på livet, fast det inte riktigt har börjat. Kalla det här ett ego-inlägg eller vad du vill men nu vill jag skriva det här.
Det är så mycket som inte löser sig, allt bara står och stampar utan att röra sig en endaste liten millimeter!
Jag skulle kunna rabbla upp alla skitgrejer som har hänt..än sålänge..
Jag har inget säkert jobb, inga fasta tider..vilket jag tycker att jag förtjänar efter nästan 3 års arbete på samma plats.
Jag känner mig ensam där vi bor.
Jag fick rycka in när en bil bakom mig plötsligt kör av vägen och voltar.
Jag får inbrott i bilen, rutan krossad och stereon snodd.
Jag får inte vara med på vårat hyreskontrakt när våra hyresvärdar har gjort fel.
Jag kollar upp ett födelsemärke som visar sig vara Basaliom, en sorts hudåkomma som är en typ av cancer fast inte elakartad. Får i alla fall skära bort det och sy, två gånger för att allt inte försvann.
Ja jag känner mig arg och besviken. Ja mest kanske för att jag alltid har tyckt att jag har kämpat och försökt i alla lägen. Jag försöker alltid att vara glad och duktig.. men till vilken nytta? Man blir ändå behandlad som skit ibland. Antingen kan någon trösta mig och säga att det säkert blir bättre, eller så kan ju någon berätta sanningen nu, -Ja Eve livet suger. Det är sant, livet kommer inte bli bättre än såhär det är bara att inse.
Ja allt kanske inte är svart eller vitt, men denna gången tänker jag inte be om ursäkt för det jag har skrivit. Det här är mina ord och för det kan jag inte be om ursäkt. Jag har gjort det för många gånger i onödan redan.
Förra året tycker jag att det var mitt svarta år, förutom att jag tog körkort som jag självklart är otroligt stolt över. Men annars var det rent ut sagt skit.
Detta året har inte heller börjat med en klackspark direkt. Först hade jag tänkt att ha glimten i ögat i det här inlägget som jag alltid försöker ha i mina texter, men just nu känner jag att jag inte riktigt klarar av det. Ja, jag känner mig nog lite ledsen. Och saken är den att jag faktiskt inte vet vad som kan få mig att må bättre. Jag har liksom försökt..länge.
Jag känner mig besviken på livet, fast det inte riktigt har börjat. Kalla det här ett ego-inlägg eller vad du vill men nu vill jag skriva det här.
Det är så mycket som inte löser sig, allt bara står och stampar utan att röra sig en endaste liten millimeter!
Jag skulle kunna rabbla upp alla skitgrejer som har hänt..än sålänge..
Jag har inget säkert jobb, inga fasta tider..vilket jag tycker att jag förtjänar efter nästan 3 års arbete på samma plats.
Jag känner mig ensam där vi bor.
Jag fick rycka in när en bil bakom mig plötsligt kör av vägen och voltar.
Jag får inbrott i bilen, rutan krossad och stereon snodd.
Jag får inte vara med på vårat hyreskontrakt när våra hyresvärdar har gjort fel.
Jag kollar upp ett födelsemärke som visar sig vara Basaliom, en sorts hudåkomma som är en typ av cancer fast inte elakartad. Får i alla fall skära bort det och sy, två gånger för att allt inte försvann.
Ja jag känner mig arg och besviken. Ja mest kanske för att jag alltid har tyckt att jag har kämpat och försökt i alla lägen. Jag försöker alltid att vara glad och duktig.. men till vilken nytta? Man blir ändå behandlad som skit ibland. Antingen kan någon trösta mig och säga att det säkert blir bättre, eller så kan ju någon berätta sanningen nu, -Ja Eve livet suger. Det är sant, livet kommer inte bli bättre än såhär det är bara att inse.
Ja allt kanske inte är svart eller vitt, men denna gången tänker jag inte be om ursäkt för det jag har skrivit. Det här är mina ord och för det kan jag inte be om ursäkt. Jag har gjort det för många gånger i onödan redan.
Kommentarer
Postat av: AnO
Livet är att ta nya tag när allting känns för jävligt. Nu kan det väl bara bli bättre? Ge järnet, du är ju frisk och ung.
Postat av: Lena Arvidsson
Ja Eve vad ska man säga. Jag förstår att du har och haft det jobbigt. JAG SKA VARA ÄRLIG livet är hårt i perioder. Det går upp och ner JAG VET.Jättebra att du kan skriva av dig, det brukar kännas bättre då.Vi får hoppas att det snart vänder för dig det är du värd efter alla dessa år. MÅNGA KRAMAR FRÅN MIG
Postat av: MLI
Ibland känns livet som en seg jävla bajkorv och man står inte ut, men på ett eller annat sätt löser det sig längs vägen! =) Du kommer vidare, jag lovar dig detta, ibland måste man själv våga ta klivet.
Våga hoppa! =)
Pussipuss gumsigos!
Trackback
