Är ni som mig? Jag menar att man går och är lite rädd för omvärlden? Att man är lite osäker på om man faktiskt duger?

Jag tror att jag är en av många som uppfattar många som bra, roliga, snygga och perfekta men klankar ner på sig själva så mycket. Man tar sig aldrig tid att tänka en tanke åt att man kanske själv är duktig eller bra på något.

Jag blir ofta osäker och känner mig dum över saker. Vad ska man egentligen göra åt det?

Blir man någonsin nöjd? Jag såg ett Tv-program häromdagen om en tjej som blev lycklig av att förstora brösten, hon har nu världens största bröst, men jag kan ju se att det inte är hälsosamt. Vad gör man inte för lyckan? Men till vilka gränser? Vissa sägs bli lyckliga av pengar,  men är det verkligen sant?

Många säger att man skall vara sig själv för att bli omtyckt. Men med så många normer det finns idag undrar jag om det verkligen stämmer.. Tydligen måste man vara som alla andra annars är man udda och det anses inte normalt det heller.. så hur ska man då vara?

Självklart har jag inga svar, annars vore jag väl oraklet självt. Men jag kan påstå att det är ett intressant ämne och att det här vinet smakar för jäkla gött!